Barndiskussion
Hamnade i en rätt intressant diskussion idag, eller jag var tyst, de diskuterade. Jag har på ett sätt väntat på den här dagen, undrat hur det kommer att kännas, hur jag kommer reagera. Idag var dagen jag fick uppleva min första, men knappast sista, debatt om varför man inte ska hålla på med IVF. Personen som sa det sa även att jag vet att ofrivilligt barnlösa blir så himla ledsna när jag säger att det kanske inte är meningen att man ska ha några barn om det inte går att få dem på naturlig väg. Jag var tyst och kände efter hur det kändes. Konstigt nog, inte alls! Det gjorde inte det minsta ont, helt enkelt för att jag förstod att hon inte hade minsta lilla aning om vad hon pratade om.
samtalet gled snabbt över på argumentet, jag kan förstå att om man längtar så mycket och så himla gärna vill ha barn så blir man ledsen. Men det finns juh redan så många barn som ingen vill ha, varför inte ta hand om dem istället? Och det var här jag insåg att hon kommer inte kunna såra mig, hon fattar inte ett dugg vad hon pratar om. För min del kunde hon lika gärna försöka debattera att äpplen och päron är samma frukt, bara olika färg.
Om det vore så enkelt som att alla barn som inte har några föräldrar dels fanns registrerade någonstans, dels var "tillgängliga" för adoption av lite vem som helst som kan beskriva hur de ska ta hand om barnet, ja då vore det inte barn utan katter på ett katthem för det första. Vidare är adoption en oerhört komplicerad process där långt ifrån alla blir godkända, bra tänker många, olämpligt folk ska inte ha barn. Men vad är det då som gör att vissa länder nekar adoption? tidigare depression, för högt BMI, homosexualitet bland annat. Jag ska inte påstå att jag är helt insatt, jag skulle inte bli godkänd, men ingen kan väl på allvar påstå att de anser att något av detta är tecken på att de skulle vara dåliga föräldrar?? Om vi slutar vara lite ego som längtande efter barn för ett tag, en adoption är inte alltid det bästa för barnet heller.
Vänta nu, det är väl klart att det bästa för barnet är att få komma till ett rikt land och leva med en eller två personer som längtat efter det? kan tyckas, men riktigt så enkelt är det inte, man rycks upp från sin kultur, sina rötter och växer upp i ett land där inte alla liknar en själv. Man växer upp utan biologisk släkttavla och med vetskapen att man blivit vald, men därmed även bortvald. Det är ingen lätt uppgift att adoptera ett barn och få det att känna trygghet. Därmed inte sagt att adoption är fel, det tycker jag inte och höga avundas och gratulerar de som fått förmånen att bli föräldrar på detta sätt! Grattis till ert högt älskade barn, för er kärlek tvivlar jag inte på! Men att bara tro att det är att ta hand om ett barn det är för mig ett tecken på djup okunskap!
Även om hjärtat inte värkte så infann sig tanken, hon tycker inte jag blir en bra mamma! Hon anser att jag inte ska ha några barn. Och jag önskar att han hade sett det och gett mig en kram.