Det blev ett nej
Det är snart två år sedan jag skrev de första raderna på boken till dig, och du är inte en dag närmare att bli till, men hoppet lever och jag vet att jag kommer få träffa dig! Visst har jag dagar när jag är stressad över hur få år jag har kvar innan det är försent och visst försöker jag komma fram till ett beslut om när jag ger upp att hitta din pappa och tar flyget till Danmark, Sveriges regering röstade nej till att du ska få komma till med hjälp av en svensk donator, men både du och jag vet att vi kommer ses!
Jag är arg, ledsen och besviken! Att skaffa barn som par är helt okej, sålänge du kan få ungarna själv utan hjälp får precis vem som helst skaffa hur många barn som helst! Men är du honomsexuell man eller ensamstående oavsett kön är det kört... Vi anses tydligen inte vara pålitliga som föräldrar! Våra barn anses inte kunna få en bra uppväxt och en trygg barndom. Vi tillhör inte kärnfamiljidealet och därför anser vissa i vår regering att vi inte är kapabla att bli föräldrar. I min värld hade det inte ens behövt vara skattefinansierat, jag hade gärna betalat minsta plåsterlapp själv! Jag är diskvalificerad på grund av att ingen man vill ha mig, är det värdigt ett modernt land?