Drömmar
Hösten 2011
Jag kommer se till att du bär med dig visdomen om att du bara har ett liv, ta hand om det! Den insikten fick jag för några veckor sedan då jag var med din mormors kusin, som du vet är släkten liten och vi håller ihop, på cellgiftsbehandling, hon har haft cancer i sitt högra bröst och nu ska man stråla och ge cellgifter för att vara säker på att det inte sprider sig, hon mår bra och det finns ingen cancer kvar i henne men ändå måste hon genomgå denna tuffa behandling för att man ska kunna vara helt säker på att hon inte får tillbaka sin cancer.
Där och då fattade jag beslutet jag länge tänkt på, det är klart att du ska få komma till världen och vara min älskade unge, det är klart att jag inte ska låta bli det bara för att alla andra tycker att det är ett konstigt beslut och att det är oetiskt att inte ge dig en biologisk pappa, men de har fel, de har aldrig suttit tillsammans med andra dödssjuka människor och försökt tänka sig in i att det är de som sitter där. Några av de andra som satt där med infarter som sprutade in cellgifter medan de småpratade om hur deras närmsta veckor skulle se ut med illamående, trötthet och svamp, var i min egen ålder. Samma ålder, skilda liv! Dör satt jag och var frisk, utan man och barn men med brösten i behåll och som stöd, inte som en av patienterna med döden svävande ovanför dem, som ett avlägset men skrämmande hot!
Jag tänkte på vad jag skulle ångra i mitt liv om det vore jag som sitter där om 20 år, och att inte skaffa dig är det som jag skulle ångra allra allra mest!
Jag har tidigare tänkt att det finns så många andra saker att göra i sitt liv så att det inte spelar någon roll om jag för förmånen, för det är du en förmån, att ha dig i mitt liv. Jag har planerat saker som jag aldrig kommer att kunna göra om du finns, men där och då sittandes på en stenhård landstingsstol, vad är det med landstingets inköpsansvariga, damp du ner med buller och bång och visade mig vad som är viktigt i livet!
Vad är väl en utlandstjänstgöring jämfört med att få uppleva världen tillsammans med dig? Det är något jag alltid velat göra, åka utomlands på mission som det så fint heter och göra en insats för freden, få chansen att uppleva en annan kultur och leva under tuffa förhållanden, få vara med och verka för att ett land ska få ro och frid och säkra att befolkningen har det de behöver, i mina allra vildaste drömmar åker jag med läkare utan gränser till ett land i akut behov av hjälp och gör en insats utöver det vanliga, troligt, jag har inte ens en läkarexamen! Tror de kräver folk som kan lite mer än sätta på plåster, linda ben Och trösta i livets slutskede. Men det är det som är så fantastiskt med drömmar, dom är aldrig fel, och de är alltid dina egna, ibland är inte det viktigaste att de slår in utan att man har förmågan att drömma dem!