Du är viktig!
För några dagar sen fick jag höra "du är viktig För gruppen!" Och jag kan helt enkelt inte släppa den meningen. Den är så dubbelbottnad för mig, å ena sidan är det en fantastisk sak att få höra! Jag är viktig, det finns ett syfte med att just jag lever, det finns en plats att fylla och jag är en pusselbit som kommer fattas om den försvinner. Å andra sidan sätter det en oerhörd press på mig, jag måste se till att verka må bra och tänka på vad jag säger och hur jag beter mig, annars påverkas gruppens dynamik negativt... Så å ena sidan är en dröm och ett behov uppfyllt, samtidigt spärrar det ett annat behov och dröm. Den här gruppen är viktig för mig! Oerhört viktig, samtidigt har jag ett behov av att få vara ledsen, få vara den som blir omhändertagen, iaf för en stund! Men jag får återigen sätta på mig masken och inte visa vad jag känner. En roll jag är alltför bra på att spela!
Tänk om någon en enda gång kunde krama om mig, fråga hur jag mår egentligen och låta mig vara liten, rädd och ledsen en stund!
Idag betalar jag priset för igår. Igår hade jag en trevlig kväll med bästa vännen och hennes lilla son. Att få busa, gosa, läsa saga och upptäcka världen med en 18 månaders är så ångestdämpande och gör en lycklig och lätt om hjärtat! Vem kan vara ledsen i deras sällskap? Spelade rollen som den engagerade vännen och frågade om graviditeten med lillsyskonet som snart kommer. Men för varje gång, varje graviditet blir det allt svårare... De tar det så förgivet, klart de får barn om de vill... Är så nonchalanta och ibland tom otacksamma...
NåväL, om tre dagar ska vi ses igen, jag hinner landa och återhämta mig innan det är dags att bryta ihop igen... Men samtidigt längtar jag ihjäl mig, den tiden det varar är värt allt! Jag skulle inte vilja vara utan det för en sekund!