Fotografiskt minne
Att stå i en leksaksaffär och försöka välja ut en lämplig present till någon annans barn kan vara oerhört smärtsamt! Det är blandade känslor mellan att se fram emot glädjen hos barnet om man lyckas välja rätt leksak och sorgen över att inte få köpa det till ett barn som är ens eget. Efter 15 år med andras barn omkring mig eller boendes med mig har jag full koll på märkningar, pedagogiska leksaker, könsneutrala kontra könsstereotypa leksaker och vad som går hem hos barn i olika åldrar. Ibland frågar jag folk med barn i liknande ålder om råd, bara för att inte avslöja att jag har full koll på allt från leksaker till bilbarnstolars fästning i olika bilar... Kunskaper jag fått under mina år med högt älskade lånebarn! Bandet jag har med vissa av dem är unikt, att ta hand om någon under deras spädbarnstid ger en anknytning som är Fullständigt unik!
Roade mig sen med att se filmer från när jag var liten, redan då går det att se att det är något annorlunda med mig. Jag väljer att gå ifrån de lekande barnen och hitta på något för mig själv. Helt frivilligt, jag blir inte bortstött, det ser ut som att de helt enkelt inte roar mig. Som tvååring går jag och vattnar blommor för fullt och plockar med krukorna så de står färgsorterat i perfekta rader... Knäpp redan då alltså ;0)
blev lite trött när det visade sig att toapappret var barn motiv med nån text om hur viktiga barn är, klart de är! Men måste jag påminnas om vad jag saknar till och med på toaletten?
Mina två minikusiner kom förbi på kvällen, den minsta sov sig igenom allt då han uppenbart var febrig och sjuk! Uppenbart för mig, hans föräldrar har nog inte fattat det än... Hans syster gjorde dock något riktigt häftigt! Du vet hur jag sagt att det vore coolt om du ärvde mitt minne? Ikväll visade den här lilla tjejen att hon gjort det, hon berättade i detalj om en dag för två år sedan, vad vi hade för kläder och vilka presenter jag fick. Sen berättade hon om en resa för flera år sedan. Då jag var med vet jag att allt hon sa stämmer, hon har inte hittat på det Och det finns inga kort från det tillfället. Vidare är hon långt före, vi pratar två-tre år, sina jämnåriga när det gäller språkförståelse. När hon blir lite äldre och mer medveten om hur unikt hennes minne är ska jag prata med henne och stötta henne, se till att hon får chansen att verkligen utveckla sin förmåga. Hon är den första jag mött som är som jag, en overklig men oerhört häftig upplevelse! Tänk att hon är så oerhört lik mig! Du kanske blir den tredje i vår släkt att bli som oss, din mamma och din tremänning. Blir du inte det är du lika älskad, välkommen och efterlängtad ändå!