Gener
Våren 2012, våren då jag mötte honom
Jag är lite orolig för vilka gener jag bidrar med, tänk om du får alla mina dåliga gener och de ger större genomslagskraft än vem som än är din pappa. För en tid sen kom jag till en insikt som för alltid förändrade mitt liv, plötsligt förstod jag varför det varit så svårt många gånger, en enorm lättnad samtidigt som det fick mig att tänka på dig! Ögonblicket var på många sätt både omtumlande och magiskt! En helt vanlig, lite småtrist dag på jobbet sitter jag och småpratar med kollegan. Samtalet blir djupt och jag inser att han är som mig, vi förstår hur den andre har det och jag förstod plötsligt mig själv på ett helt annat sätt! Jag förstod varför jag är som jag är och att det finns fler som jag!
Mitt i allt detta tittar han upp, ser mig i ögonen med sina varma, glittrande ögon och världen stannar till! Det är som att ett gigantiskt pussel rasar ner från himlen och lägger sig till rätta.
Det är som en uppenbarelse och jag kan inte längre förneka det, det är han! Mannen i mitt liv, den jag väntat på i så många år! Det står plötsligt så klart för mig vad det är jag väntat på! Tanken fanns där långt tidigare, redan före jul året innan dök tanken upp. På skoj kollade vi hur många barnstreck folk hade på sina händer. Han har tre, men bara två barn, han sa men då ska jag alltså skaffa ett till, Jag vågar inte kolla hur många streck min fru har! om hon bara har två är det juh jag som ska börja om och skaffa ett till barn med någon annan! Och i mitt huvud sa en röst, mmm med mig, du ska ha ett barn med mig! En tanke jag trängde bort omgående och förklarade med tillfällig sinnesförvirring! Jag var juh intresserad av ngn annan och han var helt ointressant...
Tänk om du ärver det och får uppleva samma ensamhet som jag gjort i mitt liv, men samtidigt skulle jag förstå vad det handlar om mycket snabbare, du skulle inte behöva leva så många år i ovisshet och mitt liv har varit bra på många sätt. Du kanske drabbas av något helt annat, men vad gör det, jag älskar dig lika mycket ändå och det får vara det som spelar någon roll! Jag kan inte låta bli att få chansen att lära känna dig av rädsla för något som kanske aldrig händer! Du kommer växa upp i en släkt fylld av människor med olika grad av Aspergers syndrom. Men vad gör väl det? Vet du, på ett sätt är det rätt fint att ha drag av det, jag har ett nästintill fotografiskt minne och har en IQ högre än 97% av Sveriges befolkning. Det min älskade unge hoppas jag du ärver! Men ögonen de hoppas jag är din Fars, vackra levande ljusblå ögon!