Kärleken
Samtidigt har jag än en gång träffat honom, han som borde bli din pappa, han som plötsligt har en självklar del i mitt liv och som jag vill leva med. Känns som att innan du finns och jag har skrivit klart min bok till dig kommer även han ha försvunnit ut ur mitt och ditt liv. Men den här gången är det annorlunda så väldigt annorlunda, inte nödvändigtvis lättare och bättre men annorlunda. Plötsligt förstår jag det här med tvillingsjäl, själsfrände och allt annat folk säger då de menar han som förstår dig utan ord, han som plötsligt och oväntat vet allt om dig, allt det där som ingen annan vet. Men som inte blir rädf för det, som accepterar dig och tycker om den du är för den du är.
Som river murarna som är högre än vallgravarna på medeltida slott är djupa. Han som kan tala om hur du tänker utan att du behöver förklara. Han som du inte ens tyckte om från början och som plötsligt och oväntat är han du väntat på hela ditt liv. När ni är tillsammans spelar det inte längre ngn roll att du varit ensam så länge, alla misslyckade försök att få kärlek är glömda, för du har hittat han som du tänker leva med resten av ditt liv. Det är inte ens en fysisk känsla, det är själarna som tvinnat in sig i varandra och det känns som att ni delar samma hjärna. Det finns så mkt att upptäcka hos den andre och samtidigt så lite att förklara! Om han ändå vore min på riktigt, nu får jag bara se honom, prata med honom och drömma om honom ibland. Inte ens en kram får förekomma, för han tillhör inte mig...