Road trip
I kväll har vi varit ute på en roadtrip du och jag. Från början var det tänkt att bli en snabb tur till affären, jag måste bli bättre på att organisera mina inköp innan du föds! Men när jag svängde ut från parkeringen på ICA hörde jag en varm röst som pratade dalmål, jag var fast vid första meningen. Det var Kristian gidlund som tog oss med på en roadtrip och jag valde att fortsätta köra. Under en timmes tid var vi helt ensamma i mörkret, ensamma med musiken, den kloka kristians livsord och mina egna tankar. Det är något speciellt med att vara ensam på en kolsvart väg som man kört tusentals gånger förr! Ingen kan nå en och man förväntas inte göra annat än bara sitta där med sina tankar.det är hypnotiskt att ha värmen inställd på 22,5 grader samtidigt som stolsvärmen är på Max. Det är som att köra till en varm trygg hemlig plats där ingen kan göra dig illa.
Det fanns en gång en man som ville att du skulle finnas, mer om honom kan jag berätta en annan dag. Men han och jag hade ingen TV under flera år, vi hade sociala extrajobb och studerade. När vi kände att intrycken blev för många, att vi stressade och körde fast i våra teoretiska resonemang duschade vi. Vi kunde stå i timmar och duscha, för där kunde ingen nå oss, det var bara vi och det vi just då ville prata om, ingen telefon, inga chattar och annat som krävde vår uppmärksamhet. Vi åkte även bil på hemliga vägar när vi kände att världen blev för påträngande.
Några av de vägarna åkte vi ikväll du och jag tillsammans. Precis som förr kunde tankarna vandra fritt och snart ledde de in på vägen om dig och han som inte vill ha varken dig eller mig. Jag kom fram till att han är inte viktig i ditt liv, drömmen om honom och drömmen om dig är två helt skilda saker. Det handlade aldrig om att träffa någon att få barn med, det handlade om att få dela livet med just honom. På samma sätt som det handlar om att få dela livet med dig, oavsett hur det går till. Han har försökt föreslå olika män jag kan bli tillsammans med, han har även försökt övertyga mig om att jag kommer träffa någon. Det gjorde mig alltid förbannad, det handlar inte om att jag inte vill leva ensam, det handlar om att leva med just han och ingen annan. Nu blev det inte så och jag kanske aldrig träffar ngn att dela livet med. Men det gör inget, jag var ensam i bilen och ensam kan jag fortsätta vara. Det skrämmer mig inte!
Kristian blev inte ens 30 år innan han dog, jag har redan levt 3 år längre än han någonsin gjort, jag har ett ansvar att ta hand om den tiden. Han fick inte fortsätta leva, men det får jag. Jag ska se till att det blir det liv jag vill leva, nu och för alltid. Därför kommer du att finnas, inte i år, det hinner jag inte, men kanske om två år. Jag känner frid och lättnad att ha insett att det blir du och jag i framtiden.
Nu är timmen sen och du skulle redan ha sovit i några timmar inför dagis i morgon. god natt älskade barn!